provsvar och möte med dietisten..

fick svar från läkaren på min vårdcentral att alla prover såg bra ut vilket betyder att det är just hypoglykemi som jag lider av.
 
igår var jag på 1-årskontroll i ljungby där jag opererades 2 september 2013. först var det möte med dietisten pga min fortsatta viktnedgång och det mötet var ju inte så roligt. jag behöver äta mer protein vilket enklast sker genom en proteinshake varje morgon. vi diskuterade även min hypoglykemi, eller blodsockerfall som det också kallas, och det som krävs av mig är att ändra matvanor och börja äta regelbundet. som det är just nu äter jag ungefär 3-4 gånger om dagen och aldrig några mellanmål. lever i princip på socker och kaffe, inte alls konstigt att min kropp inte mår bra.
så nu är det stopp med marabou, coca cola och vitt bröd. välkomnar knäckebröd, ägg och makrill. eller ja, det måste till en förändring.
 
mötet efter var med obesitassjuksköterskan som först inte ville ta mitt midjemått med tanke på hur mina tankar går kring min vikt. hon tyckte att 53 kg var alldeles för lite att väga och att jag borde ha 55 kg som min "lägsta tillåtna vikt". just nu väger jag 54,5 kg och jag hade gärna sett att jag hade fått gå ner till 53 kg. ni som inte bor i min hjärna förstår inte, men 53 kg, den siffran känns bra.
 
men jag ska verkligen försöka. jag vill ju må bra, jag vill bli fri från hypoglykemin, jag vill vara glad och jag vill kunna känna att jag lever hälsosamt. och att jag i framtiden faktiskt ska kunna känna att jag kan unna mig en cola när det är helg. alla mina prover var bra enligt sjuksköterskan vilket känns skönt. jag har inte hunnit skada min kropp, och det vill jag inte göra heller.
 
angående mötet med anorexi-sjuksköterskan för en vecka sedan så blev det bestämt att jag ska träffa henne regelbundet för att diskutera mitt matintag (håller på och skriver matdagbok). känns väl helt ok. och dessutom känns det skönt när någon som jag inte känner säger åt mig att jag måste äta, för då är det inte mitt fel om jag skulle gå upp nåt kilo. låter knäppt, men som sagt, svårt att förklara när ni inte bor i min hjärna.
 
senaste bild-jämförelsen:
 

diagnos nummer ett..

hypoglykemi (lågt blodsocker) är det som jag lider av. något som många gastric bypass-opererade får då magsäcken kopplas bort.
 
jag märkte att något var fel när jag natt efter natt vaknade genomsvettig. inte bara varm utan verkligen svettig så att det rann av mig. jag började då googla och fann en sida som handlade om just hypoglykemi, i princip alla symptom stämde in på mig.
igår var jag på vårdcentralen och läkaren höll med mig, mest troligt är det just det som jag lider av. hon tog massa prover för att utesluta bland annat rubbning av sköldkörteln osv. jag har haft detta i cirka 2 månader och jag är ganska övertygad om att det är just hypoglykemi.

de symptom som jag har är:

blekhet
darrningar
överkonsumtion av sötsaker/läsk (som jag aldrig tidigare gillat)
överkonsumtion av kaffe
svettningar (speciellt på natten)
svaghetskänsla
hunger
oro
koncentrationssvårigheter
irritation (snarare raseriutbrott)
trötthet
nedsatt närvarokänsla

hur botar man då det här möget?
jo, balanserad och regelbunden kost. yes! passar ju mig utmärkt! äta regelbundet är ju inte det optimala för en person som är livrädd för att gå upp i vikt. min läkare bad mig att ta upp detta med min dietist i ljungby när jag träffar henne på måndag. jag vet att hon kommer ge mig ett kostschema. fan! jag måste bli av med mina nattliga svettningar. att inte få sova en hel natt tar oerhört hårt på mig.
 
problemet jag har är ju att jag vet vad jag borde och måste göra för att må bra. men min hjärna håller inte med. i eftermiddag ska jag på mitt första möte med en sjuksköterska som är specialiserad på ätstörningar. jag måste se detta som min chans att få rätt på mitt mående och framför allt mitt ätande som är under all kritik.
så i eftermiddag gäller det, och på måndag fortsätter vi med dietisten.
 
måste klara detta, jag bara måste.

extrem rädsla..

vilken respons jag fick efter att jag hade publicerat mitt förra inlägg. det rasslade till med både sms och meddelande på facebook. från både nära vänner och ytligt bekanta. fina och underbara är ni allihop!
anledningen till att jag valde att dela med mig av min situation är att jag vill visa allt, inte bara det som är bra. myntet har två sidor och när jag blev offentlig med min resa gav jag mig tusan på att visa hur det verkligen är. det kanske hjälper någon därute, speciellt med tanke på att jag känner flera personer som inte är öppna med sin operation, vilket jag respekterar till fullo. jag är ju ett lysande exempel på hur man ibland blir bemött.
det var skönt att berätta för er men samtidigt känner jag mig löjlig, för om jag någonstans vet att jag gör fel, hur kan det då vara en ätstörning?
det som kan uppdateras om min vikt är att jag igår vägde 54,9 kg. panik, nästan 55 kg. imorse var jag nere på 54,5 kg igen vilket kändes skönt. fan, jag kan väl få stanna på 53 kg. det är väl en ok vikt?
detta kortet på mig och mitt hjärta togs på midsommar och här väger jag 59 kg. så tycker jag att jag ser ut idag också, fast att jag väger 5-7 kg mindre = inte så smal som alla påstår.
hur i hela fridens namn ska jag kunna gå upp i vikt?
Visa fler inlägg